dancingwithtears

okej, nu har jag gjort ett test (som var kul när man har tråkigt och som ni inte får se) och nu ska jag skriva en massa, enjoy.. haha

igår när jag satt och pratade med isac i telefonen, så kom jag på en sak..
människor förväntar sig en massa av en. Dom tror att man ska vara glad, rolig osv.
men så är  vi inte.
iallfall inte jag, jag tror inte att ni heller är det? eller?

folk som jag träffar första gången, tror nog att jag är en riktig jävla fjolla. jag är rädd för hur mycket som helst, och skriker osv.  Dom tror säkert att jag gör det för uppmärksamhetens skull.. men nej.
vet ni?
jag är jätterädd för bussar.  jag vågar inte åka buss längre, för jag är rädd, rädd för alla människor där inne, jag är rädd för att jag måste stå, ni vet sånna dära saker som man inte borde bry sig om, det är väl bara att hoppa in i den dära förbannade bussen och åka..
men det är skillnad om jag har någon med mig, då sätter jag mig gärna i en buss.. eller nej, men jag kan sätta mig i en buss.
och jag hatar att betala, så det får ofta någon annan göra.
jag måste liksom fatta att det inte är så jävla farligt som jag, ja.. "tror".
ni har säkert också en massa sånt hära?
för erkänn, visst är det ganska töntigt egentligen att inte våga åka buss själv? och inte våga betala? och börja skrika och gråta om man ser en spindel?
men liksom, vem bryr sig? jag är rädd. men folk fattar inte det.
alla vill ha uppmärksamhet, alla vill veta att dom lever, alla vill ha bekräftelse på  någonting.
men man behöver inte fejka för att få det.
ni tror säket också att jag har jätte bra självförtroende? BULLSHIT till 100%. ja. faktiskt..
jag fejkar inte när jag är rädd.
det är helt jävla på riktigt.

vet ni vad jag verkligen hatar, och jag menar det, jag hatar det. jag hatar när folk säger till mig "assåååååå måste du vara så tjejig?" då har jag lust att köpa mig ett par stora byxor, stor t-shirt, häng,, keps, och sånt, ja seriöst, jag vill göra det då. och inte vara "rädd" fast att alla är rädda ibland. jag vill gå runt och bara vara, kunna mosa en spindel under skosulan. men nej, haha.. det är bara sånt som jag VILL. men inte KAN. det är skillnad faktiskt..

men ja, det hära är jag, ni kasnke inte alls tycker så?
jag vet inte..
men jag vet iallfall att uppmärksamhet är någontign att döda för.
ellerhur?  jag menar, eh, igen vet vem jag är, ingen känner mig, ingen bryr sig om mig, så varför inte döda den dära personen som mobbade mig när jag gick i 3an för 8 år sen?  då måste ju folk lägga märke till mig.

ni fattar vad jag menar..
eh, jag tänker mycket.. haha,

(väldigt mycket)
det första man kolla på hos en människa, det är utseendet.
jag gör det.
jag skulle inte gå fram till en stinkande finnig kille och fråga "hej, ska vi hänga lite?"..
nej inte precis.
men det är ju egentligen synd om dom.
vi människor bryr oss för mycket om utseendet.
visst, om någon luktar äckligt.
skit samma, köp honom/henne en deodorant så löser det sig.
om någon har en massa finnar, vänta, dom går bort efter ett tag.
om någon har flottigt hår, be honom/henne duscha.
liksom, jag förstår.
jag vill inte ha en äcklig man när jag blir stor.
fast har ni tänkt på en sak,
det är såhära vi är?
vi ska ha finnar, flott hår, stinka, vara lite små runda (där syftar jag mest på tjejer).
det är bara vi som har byggt upp hur en drömprins/prinsessa ska se ut.
men, om jag har en vän, som är jätte snäll. + att han ser bra ut,
och vi har varit osärbara i 2 år. (som kompisar) och sen efter ett tag, så börjar han att bli katig, och hålla på att jävlas med folk.
är det bara jag, eller tycker inte ni att han blir fulare då?
jag har faktiskt en vän.
som från början var han en ganska töntig kille.
men sen började han hänga med mig, och helt plötsligt blev han inte en tönt längre?
Men nu har han börjat att bli kaxig. nu börjar han bli som dom flesta killar, han har massa häng, han har håret rakt upp, han katar, han gör onödiga saker, han umgås med människor, som inte alls är bra för honom. (denna beskrivning stämmer in på många av mina kompisar känner jag..)
och nu har jag insett... att han är inte min kompis.
han får välja, ska han hålla på att bli som varenda människa? eller ska han vara den dära speciella killen, som alla tycker om, som alla vill vara, som alla vill ha som kompis.
jag tror att han väljer att inte vara den speciella killen som alla ser upp till.
jag tror att han vill vara den dära coola killen.
visst, han pratar med mig, han ringer mig, han är snäll mot mig.
men när vi kommer till ställen där hans andra kompisar finns.
då förvandlas han nästan,
kan vi inte bara utplåna alla skitsnack om att tjejer ska ha stora bröst, schysst röv, och smink, + att vi ska vara fega och pipiga.. kan vi inte bara skippa det, och leva ett normalt liv?
och att alla killar ska ha en massa häng, en massa gele, och vara stöddiga? och typ skydda oss för att vi tjejer är tydligen för små för att skydda oss själva.
alltså, seriöst.
TÄNK OM.
jag känner en tjej, hon är jätte snäll. men hon har dragits in i "fjortisarnas" värld.
vi var bästa vänner. vi var hur bra kompisar som helst.
men nu känner jag knappt igen henne.
"bry dig inte om hur jag ser ut, det är in sidan som räknas"
fast nu börjar det nog tro att det är inte någonting som dom menar..
det är en ursäkt. dom vetatt dom gör fel.
fast dom vill inte erkänna det för sig själva.

och nu säger jag verkligen inte att alla är såhära!
jag läser en killes blogg, vad kan han va, 19/20 år kasnke? och han har säkert  världens coolaste kompisar.
dom är verkligen neutrala. dom är liksom, jaa... dom är dom.

nu ska jag inte sitta här och uppehålla er med min långa text.
snart kommer jag säkert att skriva ett inlägg om hur man behandlar kvinnor och men olika.
jaa...




det dära var en gammal och ny text, som jag liksom, gjorde om till bättre..
(båda två mina)

pussss ♥♥